.

Även fast jag VET att det var längesen, det var normalt och det var ingenting konstigt med det. det finns inte längre och det vet jag också, men ändå stör det mig något enormt ! kan inte prata med dig just nu heller. livet leker bara med mig, min kropp och mitt sinne , och vet inte om jag orkar tro på mig själv längre.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0